Det har varit en fin men även en sorgsen dag. Var på begravning idag, mycket fint och berörande! Jag kämpade mot tårarna men när jag såg hur Anna led brast det för mig! :(

Jag kan inte ens föreställa mig denna smärtan. Visst, det är tio årsen nu sen min mormor dog, klart jag led och vart helt förkrossad då. Men en morfärälder är inte riktigt samma sak som sin egna mamma eller pappa. Jag kan tänka mig, men ändå inte förstå helt ändå. Jag själv vill aldrig att denna dagen ska komma för min del.

Hade jag fått bestämma så hade man aldrig dött. Man hade blivit 40-60 år och sen stannat där. Slutat åldras och bara leva livet. Men det går inte. Jag kan erkänna att jag är livrädd för att dö. Jag får panik bara jag tänker på vad som sker. Vad händer med alla runt om kring mig? Vart tar jag vägen? Vad händer? Får en klump i magen bara av tanken.

 

Det var en fin begravning med fina ord och fin musik. Ett fint farväl av en fin själ.