Va jobbigt det är att må dåligt när man egentligen inte behöver göra det. Men jag sätter stopp för mig själv. Har alltid gjort det. Jag har printat in i mitt huvud att jag inte förtjänar att vara lycklig. Ta bara killarna jag träffat. Som kör fulspel. Får mig att känna mig så speciell och som att jag vore den enda i hela världen. Men så har det aldrig varit och kommer väl aldrig att bli. Vad gör jag för fel? Är jag för snäll eller är jag bara blind? Jag är van vid att bli överkörd och förd bakom ljuset. Och kanske är jag rädd att det alltid ska vara så? Så rädd att jag inte vågar släppa någon nära inpå igen...

Passande att My immortal spelas på spotify nu...

Jag är knäckt.