Det var rätt lugnt på jobbet fram mot kvällen så vi tittade på M'J's minnesstund. Mycket sorligt men mycket fint. Kistan var i rent guld och helt fantatiskt fin. Massa röda rosor. Det var hans bröder som kom in med kistan. Många fina sånger och fantastika tal! Det var nog inte en enda som gick fram och kramade M'J pappa. Alla avskyr honom, han var förjävlig mot Michael. 
 I slutet när Marion pratade så började jag grina. Så himla fint! Och när M'J's dotter ville säga ett par ord satt jag och mamma och stortjöt framför tvn. Jisses! :( Stackars barn!
 Som dem sa...nu får han äntligen vara ifred.

Vila i frid Michael! <3