För evigt

Detta eviga bråken och skriken går mig på nerverna. Det är ingen som förstår sig på dig eller klarar av dig. Du förnekar saker och ting och du får dig själv att framstå som en idiot. Du är självisk och otrevlig. Du är högljud och jobbig. Ibland är du så snäll och go. Men ibland orkar man bara inte med dig. Du förnekar det du gjort mot mig trots alla vittnen, trots det som hände. Du vill väl förneka det för att kunna glömma. Glömma hur hemsk du varit. Hur du fortfarande kan vara. Du kanske själv blev uppfostrad så, jag vet inte. Men jag är inte som du och det är jag glad för. Jag blir så ledsen när många berättar om hur bra dem har det och hur glada dem är. För jag kan inte säga detsamma om dig. Utan jag blir bara ledsen och så arg. Jag önskar att allting vore annorlunda. Att du var annorlunda. Jag vill också sitta och berätta bra saker, och hur glad jag är. Men det kommer aldrig ske. Inte om dig iallafall! Så här har det alltid varit och såhär kommer det förbli...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din E-mail: (Visas bara för mig)

Hemsida/blogg:


  • Startsida