Har ingen motivation för fem öre. Bara tanken gör att jag får ont i magen. Jag förstår inte varför det är såhär. Varför alla andra får men inte jag. Ska något som var aktuellt för tre årsedan hänga mig i röven hela tiden? Jag kämpar, ställer upp men det är det ingen som ser.   Finns det ingen framtid så säg det!....

Usch, är så besviken och ledsen. Jag borde ha lyssnat på rådet jag fick för fyra årsedan...

Jaja, jag får helt enkelt ligga i och försöka lösa detta. Även fast jag älskar det så kan jag inte förlita mig på det längre. Jag vill känna mig trygg och uppskattad!

Förhoppningsvis ser jag ett ljus i detta mörker på onsdag!