Ser på en dokumentär på Svt 1 nu som handlar om alla nedskäringar inom vården, främst äldreomsorgen. Jag själv jobbar inom det yrket och har ibland kännt av denna otroliga stress som kommer. Pga att det inte finns pengar för mer personal. Lite personal = lite tid för de boende. När man jobbar kväll har man knappt någon tid för att sitta ner och prata med dem äldre eftersom det är så lite personal då. Man är där för de äldre men ändå har man ingen tid för dem. Det jag menar är att man hjälper dem med alla deras behov osv. Men det största behovet är ju sällskap, och det har man inte alltid tid med. Hemskt att det är så. De boende känner av ens stress och då finner dem ingen ro. Dem blir ju själva stressade. Jag själv vill inte sitta ensam i ett rum när jag är gammal. Jag vill inte bli dement och sitta och prata för mig själv. Och jag vill absolut inte dö ensam!  Vården har snart inte ens råd att sätta in personal för vak. Man har så himla mycket att göra inom vården. Det är hjälp med hygien, kläder, omvårdnad över huvudtaget, sen mat, mediciner och andra behov.  Jag upprepar mig säkert massa i min text nu men det är hemsk att det blivit såhär i vården. Att kommunerna måste spara in på pengar och personal för det drabbar de äldre så jäkla mycket!  Jag hoppas det är en bra mycket förbättring när jag blir gammal. När jag jobbar så gör jag de bästa jag kan av att ge min tid till de boende, trots stressen som finns där ibland. Jag älskar att jobba med människor. Vem kan motstå söta gamlingar lixom? :)